Okategoriserade

Vattenbehandling – Några enkla förhållningsregler till bättre öl.

Varför vattenbehandla?

Brulosophy har i en serie med tester visat att vattenbehandling kan vara något av det viktigaste du kan göra när du vill påverka smaken på ett eller annat sätt.
Vattenbehandling är ett stort ämne och relativt komplext. Men något förenklat kan man se på det som när man kryddar maten med salt och peppar. Med Salt framhäver  (förstärker) du smaker och med peppar kan du maskera eller fylla ut andra smaker.  Oftast föredrar vi en balans mellan salt och peppar, medans en pepparbiff är bäst pepprig och pommes frites smakar bäst saltade. I bryggvattnets värld så kan man jämföra detta med att ha en balanserad profil mellan malt och humle, framhäva maltigheten i sin öl (tysk pilsner eller engelsk Ale) eller en humlestark öl (IPA).  Här följer några väldigt konkreta tips på hur man kan skapa sig tre olika profiler utifrån vad för sorts öl man brygger.

Krydda fram bättre smaker

Först något om mineralerna (salt & pepparn) som påverkar smaken:

Sulfat, (Sulfate, SO4): Höga nivåer framhäver humle mer. Låga nivåer (i förhållande till klorid) framhäver malt mer.
Klorid (Chloride, Cl): Maltiga öl har mer, humliga öl mindre.

Med dessa två mineraler kan man alltså påverka smakupplevelsen från maltig, till balanserad och slutligen humlig.
Man brukar prata om kvoten mellan dessa. I tabellen nedan finns ungefärliga riktvärden av respektive mineral och hur man kan tänka.

(ppm=ml/L) Maltig Balanserad Humlig
Sulfat (SO4) 50 75 100
Klorid (Cl) 150 75 50
Kvot (Cl/SO4) 3 1
0,5

Det var ”salt och peppar”. Sedan finns det ju de som har i en nypa socker i matlagningen också!
För bryggvatten är detta Natrium (Sodium, Na): Något enkelt uttryckt så kan man framhäva ölen sötare/maltigare genom att tillsätta lite natrium:

(ppm=ml/L) Maltig Balanserad Humlig
Natrium, (Na) 75 50 30

Minnesregel: I första hand titta på kvoten. I andra hand ha ppm-värdena som ungefärliga riktvärden om du nöjer dig med det allra mest grundläggande kring vattenbehandling. Natrium är överkurs och inget man behöver lägga energi på! 

Hur går man rent praktiskt tillväga?

Allra enklast är att utgå ifrån en vattenrapport, räkna ut dessa tre profiler i t.ex. EZ watercalculator och därmed ha som rutin att Te.x tillsätta 3 gram MgSo4 (MagnesiumSulfat eller Epsom, som Amerikanarna säger) till dina humliga öl och kanske 3ml CaCl (CalciumKlorid) till dina maltiga öl.  (Värden påhittade! allt beror på vad du har för grundvärden på ditt vatten!.)
Men principen är att det är så här lätt om man vill göra det mest grundläggande för att få ut bättre smak på sina öl.

Kommentar: Det här med enheter kan vara svårt. Men ppm, parts per million =  ml/L eller mg/L  eller 0,001 mg /Kg beroende på vad man mäter. Oftast mäter man upp flytande i ml och vikt i gram.
För gram bör man då ha koll på att det går 1000mg på ett gram och 1ml = gram (iaf när man  mäter vatten). Man kan alltså något förenklat (om lösningen är 100% och inte 80% som fallet är med mjölksyra) översätta ml med gram.

Några typiska mineralnivåer baserat på typ av öl:

Bitter Mild Porter Lager
Calcium 170 100 100 50
Magnesium 15 10 10 2
Bicarbonate 25 50 100 25
Chloride 200 200 300 10
Sulphate 400 150 100 10

Referens: http://www.murphyandson.co.uk/water-water-everywhere/

Bruhlosophy gjorde i maj 2017 ett testav mängden mineraler och kom fram till att skillnaden mellan att ha höga nivåer (Sulfat ppm =200)av mineraler med bibehållen kvot mellan Klolrid och Sulfat och att ha låga nivåer (Sulfat ppm= 50) är omöjlig att deteketera i blindtest, dvs det viktiga är att bibehålla kvoten. Det betyder i exemplet ovan att för Lager, där kvoten är 10/10 = 1 så kan nivåerna lika gärna vara 75/75 =1 utan någon skillnad i blindtest.

Få ut mer socker ur din mäskning med rätt pH

Den något mer komplicerade delen av vattenbehandling berör pH och förhållandet mellan pH och olika mineraler. Slutmålet är att få ett optimalt mäsk-pH, som gör att man kan öka utbytet med ca 10%.
I korthet påverkar mineralerna hur surt eller basiskt vattnet är.
Man har ett ursprungligt pH på sitt vatten (mängd fria vätejoner, H, på en logaritmisk skala). Sedan kan man ha olika hårdhet på sitt vatten (mineralmängd). Hårt vatten innehåller mer mineraler medans mjukt vatten inte sällan har mindre mängd mineraler.  Det finns många fackutryck  kring detta (alkalinitet, residualitet buffringsförmåga mm) men i korthet så kan man tänka så här:
Har man ett hårt vatten (Skåne t.ex.) så har man mycket mineraler. Då krävs det fler tillsatta vätejoner (H) för att göra vattnets pH surare.  Har man väldigt mjukt vatten så krävs det mindre!

Det rent praktiska med detta är att om man har ett hårt vatten med högt pH (pH 8 t.ex.) så räcker det inte att bara slänga i 5 ml mjölksyra och sedan mäta och tro att just nu, för stunden så har jag sänkt pH till ett bra mäsk-pH. Utan mineralerna i vattnet kommer efter ett litet tag att binda upp vätejonerna (för det är många mineraler i hårda, basiska vatten) och pH vandrar då iväg uppåt och kommer ur ”zonen” för optimalt mäsk pH (som är ca pH 5,1-5,6 ), även om du precis efter tillsatt mjölksyra mätt och fick ett bra pH.
Det omvända gäller för ett neutralt, mjukt vatten (t.ex. Kungsbacka, med pH 7, men väldigt mjukt vatten). 5 ml Mjölksyra i detta vatten kommer bli alldeles för mycket och pH blir på tok för lågt, just eftersom det inte finns några mineraler i vattnet som ”tar hand om de fria vätejonerna” och bromsar upp sänkningen). Därav att man rekommenderar att vänta ca 15 minuter innan man mäter sitt pH.
Sen finns det en rad andra saker som påverkar också. Bla vilken typ av malt som använder sig av, men det kan man justera i dataprogrammen.

 

Slutsats: pH är lite mer komplicerat och hänger ihop med mineralerna. Låt mjukvaran räkna ut åt dig hur du skall göra med detta. 

 

Ett exempel på en maltig öl

Med denna korta introduktion är det dags att studera vattenrapporten och mata in värdena i ett kalkylprogram. Vi föredrar EZ watercalculator, då den är något mer basic än andra som finns tillgängliga. Less is More…
Så här ser vattnet ut från min egna, borrade brunn i Bankeryd:

Vattenprofil Ebbarp

I profilen ovan har jag matat in de värden som jag hittade på min vattenrapport. I mitt fall ser ni ett stenhårt vatten (10 Tyska Hårdhetsgrader!) och eftersom det är riktigt pansarvatten (massor med mineraler (ffa CaCo3) så har jag också ett högt pH. Detta vatten kan generellt sägas vara bättre för tyska lageröl, medans brorsans mjuka, mineralfattiga Lygnen-vatten i Kungsbacka framhäver Tjeckiska Pilsener klart bättre.

I exemplet nedan kan man se att jag kör BIAB med lite lakning till slutvolym. Jag mäskar med 20 liter vatten och sedan lakar med ca 13 liter. Jag behandlar allt vatten med mineraler för smakens skull, men enbart mäskvattnet behöver pH behandlas (med mjölksyra)

För en ljus tysk lager (baserat på ca 5kg pilsnermalt) med maltig smakprofil kommer jag behandla på följande sätt:

Målkvot smakmineraler (Cl/SO4)): ca 3, Maltig!
Mål-pH vid mäskning: 5,4.

skarmavbild-2016-11-29-kl-20-50-00

 

Jag brukar förbereda allt på lördagkvällar och sedan drar jag igång bryggningen söndag morgon för att till lunch vara klar med bryggdagen. Det betyder att jag tappar upp 20 liter vatten i bryggkärlet och 13 liter i lakgrytan och tillsätter mineraler mm innan mäskning.
Vattenbehandlingen blir därmed följande:

  • Tillsätter 6 ml CaCl och 2 gram MgSo4 till mitt bryggvatten för rät smakbalans samt 7ml mjölksyra för att få rätt mäsk pH.
  • Lakvattnet får 4 ml CaCl och 1 gram MgSo4 men ingen mjölksyra.

Kommentar: Om man vill tillsätta Sulfat, kan man alltså välja antingen CaSO4 eller MgSO4. Valet här beror egentligen på ens övriga vattenprofil. Generellt kan man säga att ljusa öl inte skall ha för mycket Mg, så egentligen kanske det hade varit ett bättre val att välja CaSO4 för denna öl….. Men det beror på hur man vill ha de övriga mineralerna. I mitt fall ligger dock Mg OK även efter behandling med MgSO4.

OBS: Som ni märker kan man inte tillsätta rent Sulfat  eller ren Klorid, detta då de är bundna till en annan mineral (för att vara kemiskt stabil). Man får alltså med sig både Calcium och Magnesium på köpet. Detta håller datorprogarmmet /excelarket reda på. 

 

Vilka mineraler behöver man köpa på sig då?

Det beror på vilket vatten man har att utgå ifrån och hur man vill påverka. För egen del så har vi följande:

CaSO4, Calciumsulfat (Gypsum)
CaCl, CalciumClorid (flytande form)
MgSO4, MagnesiumSulfat , (Epsom)
Mjölksyra 80%,
I köket finns även bikarbonat, som man kan ha i om man av misstag får för surt vatten.
Vi har också em ml-spruta att mäta upp mjölksyra och CaCl med, liksom en gram-våg. pH mätare har vi också en, men den är egentligen inte nödvändig. Datorprogrammen stämmer förvånansvärt väl.

 

Slutprofilen för denna maltiga öl blir efter vattenbehandling som nedan.
Den uppmärksamme ser då att de ppm-värden jag rekommenderade ovan för en maltig öl  ligger hyfsat i linje med mitt slutresultat.

skarmavbild-2016-11-29-kl-21-04-02

 

Några länkar till vidare förkovran:

Fört och främst till Gustaf Lindh, som alltid är grundlig!
Sedan har även Eric Alnemar mycket bra info om vattenprofiler på sin blogg.
Fearwolf Brewery har också skrivit en hel del, främst om mineralerna och lite riktlinjer.

 

En intressant artikel kring vattnets roll för ölbryggning har den engelska firman som vattenbehandlar åt många bryggerier:

http://www.murphyandson.co.uk/water-water-everywhere/

För fördjupning kan man också gå till nästa nivå med BeerAndWineJournals alla inlägg:

Easy Water Treatment Guide
How important is Water Chemistry?
Brewing Liquor For Pale Beers (0–10 SRM)
Brewing Liquor For Amber Beers (10–20 SRM)
Brewing Liquor For Brown Beers (20–30 SRM)
Brewing Liquor For Dark Beers (30–40 SRM)

För den som vill bli bottenlöst kunnig på ämnet efter att ha läst alla ovanstående länkar finns bara Kai Troester  /Braukaiser kvar, om man inte vill skriva sin egen bok i ämnet. .

Braukaiser: Mash pH  control

/ Magnus

 

 

 

 

 

 

 

 

Pappa-Lager

En ren och klar lageröl bryggd på tysk Tettnagner humle.

Inga konstiga tillsatser utan bara en god lager helt enkelt.

Pappa_Lager12_10

 

Pappa-lager

Classic American Pilsner

21 litres
All Grain
1,056OG  →  1,013FG  →  5,6%ABV 25 IBU 4,8°L SRM
Yeast
Fermentis – Saflager W-34/70
  W-34/70 – Saflager W-34/70
Fermentis (Lager)
10 mlitres
Fermentables
4,61 kilograms
  Pilsen
35ppg, 1°L
4,06 kilograms
88,1%
  Wheat
37ppg, 2°L
0,4 kilograms
8,7%
  Crystal 60L
33ppg, 60°L
0,15 kilograms
3,3%
Hops
66 grams
  Tettnanger
4%, Pellet
66 grams
Miscellaneous
4 grams
  Wort Chiller
Other
  Irish moss
Fining
4 grams
Brew In A Bag
1 hour, 30,82 litres
67 grader i 60 min
Boil
90 minutes, 25,82 litres
  Tettnanger hops
4%, Pellet
31 grams
60 minutes (+30)
  Tettnanger hops
3,2%, Pellet
35 grams
60 minutes (+30)
  Wort Chiller 15 minutes (+75)
  Irish moss
Fining
4 grams
15 minutes (+75)
Ferment
28 days, single stage
  Start fermentation 12°C
28 days (+0 days)
Notes
Preboil og 1030
Og 1056

Pale Indian Ale

Det började med en idé till en öletikett….

En eftermiddag för några veckor sedan fick jag en idé till hur en öletikett skulle kunna se ut. Den skulle ha en indian i fjäderskrud och gå i bruna toner, med lysande gul text. Just texten var viktig, för det har visat sig att vår Pilsnerbryggeriet logga är lite svår att lägga in snyggt på etiketter. Bågen på P:et är lite stor….

Den stackars indianen blev nog behandlad med alla filter i Pixelmator innan jag bar nöjd med honom. Så här blev det färdiga resultatet:

Indan Pale

Pale Indian Ale

original indian

Den ursprungliga indianen

 När man sedan satt där med en fin etikett så började man fundera hur en sådan öl skulle smaka….

Det första jag kom att tänka på var att ölen skulle vara iskall, kristallklar och påminna om en skopa vatten från vårens avsmältning i klippiga bergen. Har man varit i klippiga bergen i Colorado eller Utah så vet man att det inte är några små porlande bäcker, utan snarare vildbrusiga forsar! Så skulle min öl vara: Hög i kolsyra, kristallklar och serveras iskall!
 Namnet på ölen skulle vara Pale Indian. En ordlek både med Pale Ale och indianernas namn på de vita, blekansikten! Eftersom ölen skulle bryggas så som en öl i klippiga bergen skulle bryggas skulle det bli en Native Indian Ale…

En sån öl skulle ha mycket smak av humle.

Som Bitterhumle skulle man välja en äkta Indian:
chinook

Chinook Indianernas Symbol

CHINOOK
12-14% Alpha Acids • Domestic • Dual Purpose Hop
Categorized as a high alpha variety with an aroma of spicy, piney and a distinct grapefruit. This alluring aroma and a high bittering value has gained this hop full respect from craft & major brewers. Cross between Petham Golding and a high alpha USDA male.
Used For: US-Style Pale Ales, IPAs, Stouts, Porters, Lagers

 

Här tänker jag mig en relativt stor bittergiva, så att den mer känns som en IPA, men ändå inte så mycket att det är en bitterbomb. Valet föll på Chinook. En humle som bär namn efter en Indianstam:

Som aromgiva vill jag ha  kraftiga toner av Citrus, persika och passionsfrukt för att knyta an till den amerikanska Craft Beer traditionen och vad är väl bättre än den mest klassiska av IPA / APA humle än Citra?
Vi pratar om en STOOOR dos på 15 min:
 
CITRA
11-13% • Domestic • Finishing Hop
Very fruity Citrus, peach, apricot, passion fruit, grapefruit, lime, melon, gooseberry, lychee fruit, pineapple, mango, papaya and other tropical fruit flavors and aromas. A very new high alpha Hallertauer Mittelfrüh, Tettnanger, EKG hybrid with distinctive citrus aroma. 
Use For: US-Style Pale Ales, IPAs, Double IPAs
Som avslutning på smakerna från Humlen vill jag återknyta till den där ”porlande fjällbäcken” och vill torrhumla med en liten giva champagneinspirerad humle.
Nu vet jag att Nelson Sauvin inte är amerikansk, men jag tänker mig mer avsluta denna indianöl med En ”utländsk general Nelson” som kommer in på slutet och förändrar förutsättningarna totalt för denna Native American Ale.
Nelson Sauvin
NELSON SAUVIN (NZ) 
12-13% Alpha Acids • New Zealand • Dual Purpose Hop
Described to have a white wine fruitiness of ”crushed gooseberries”.  A hop that requires judicious application in the brew house, this truly unique dual-purpose variety can be used to produce big punchy Ales as well as subtle yet bitter Lagers. The fruitiness may be a little overpowering for the un-initiated, however those with a penchant for bold hop character will find several applications for this true brewer’s hop.
Used For: US-Style Ales, Lagers
 
Jäst:

Eftersom detta är en Pale Ale, vill jag få ut rena smaker och låta humlen vara framträdande på den här ölen. Det betyder att vi pratar om US 05 som jäst. Den ger rena smaker och hög utjäsning och en klar öl. Dessutom en ”workhorse” något som Indianerna ralltid förlitat sig på! Vi vill verkligen jäsa ut ordentligt, så det får bli 2 påsar till 23 liter öl.

US-05 Ale Yeast
Så hur ser en maltnota ut då?
Eftersom humlen skall vara framträdande så räcker det med en neutral malt för att få en en fin smak samt 10% vete för att få en fin skumkrona. Dock så vill jag inte riktigt få den så ljus som en lager, och eftersom vi ändå pratar om en ”rödskinsöl” så borde vi få in lite röda toner i malten också. Detta får man kanske lättast med lite pale Chocolate malt och kanske något melanoidinaktigt. typ Munchenmalt…
Sedan finns det en ingrediens som är viktigare än någon annan när man gör Indianöl: Majs!
Så, Maltnotan skulle ha en bas av Pale Ale, och en stor portion Majs.
Munchenmalt för att ge lite mörkhet och viss fyllighet. Lite Vete för att få till en fin skumkrona (eller ”war bonnet” som Indianernas fjäderskrud kallas”).  Avslutningsvis en liten giva Pale Choclate malt för att ge ölen en rödaktig ton.
 
Alkoholhalten skulle ligga en bit över 5% och balansera beskan och humlearomen perfekt, mot en mjuk maltighet i botten.
 
 Törsten skulle alltså släckas med en explosion av smak samtidigt som den kraftiga kolsyrningen får ölen att dansa runt i munnen. 
Vattnet i klippiga bergen är kraftigt mineralrikt och absolut iskallt, så en kraftfull vattenbehandling med bicarbonat för att imitera klippiga bergens ”lime Stone”.
Smaken klingar och lämnar ingen ”bismak”. Törsten släcks och ridturen i de brännheta klippassen  kan fortsätta….

Törstsläckning
 
Så skulle ölen smaka!

Pilsnerbryggeriet Indian Ale

American Amber Ale

19,99 litres
All Grain
1,056~OG  →  1,013~FG  →  5,6%ABV 40 IBU 12,9°L SRM
Yeast
Fermentis – Safale US-05
  US-05 – Safale US-05 (2 packs)
Fermentis (Ale)
20 mlitres
Fermentables
5,4 kilograms
  Pale Ale
37ppg, 3°L
3 kilograms
55,6%
  Corn flakes
23ppg, 0°L
1,2 kilograms
22,2%
  Munich (Light)
33ppg, 10°L
0,6 kilograms
11,1%
  Wheat
37ppg, 2°L
0,4 kilograms
7,4%
  Pale Chocolate (@mash out)
29ppg, 200°L
0,2 kilograms
3,7%
Hops
95 grams
  Citra
10,9%, Leaf
50 grams
  Hallertau Blanc / Nelson Sauvin
8,3%, Pellet
25 grams
  Chinook
10,4%, Leaf
20 grams
Miscellaneous
5 mlitres, 17 grams
  Wort Chiller
Other
  Bicarbonate
Water Agent
5 grams
  CaSo4
Water Agent
5 grams
  Lactic Acid
Water Agent
5 mlitres
  MM klar / protafloc
Fining
5 grams
  Epsom Salt
Water Agent
2 grams

Waterprofile is for 20 litre Mash Water. Half dosing for additional 10 litres Strike water.

2 step infusion
75 minutes, 30,03 litres
  Strike
Target 54°C
16,90 litres at 59°C
10 minutes
  Infusion 1
Target 54°C
(null) at 100°C
20 minutes
  Infusion 2
Target 68°C
8,38 litres at 100°C
45 minutes
  Sparge 4,75 litres at 77°C
Boil
75 minutes, 23,55 litres
  Chinook hops
10,4%, Leaf
20 grams
60 minutes (+15)
  Bikarbonat
Water Agent
5 grams
60 minutes (+15)
  Wort Chiller 15 minutes (+60)
  MM klar
Fining
5 grams
15 minutes (+60)
  Citra hops
10,9%, Leaf
50 grams
10 minutes (+65)
Ferment
15 days, 2 stages
  Start fermentation 19°C
8 days (+0 days)
  Hallertau Blanc / Nelson Sauvin  hops
8,3%, Pellet
25 grams
7 days (+8 days)
  Rack to secondary 19°C
7 days (+8 days)
Notes
 Ölen bryggdes i april 2016.
Initialt hade den en ganska kraftfull kaffeton då vi använde 350 gram Chokladmalt istället för 200g som det numera står i receptet. Ölen bedömdes inte som speciellt bra. Drickbar men utan udd och med vass kaffesmak..
oktober 2016 dracks den igen, efter att ha stått mörkt och svalt över sommaren. Ölen var nu mycket balanserad och fin.  6 månaders lagring verkar fungera väl för att runda av överdrifterna i chokladmalten och få ölen att mogna ut ordentligt.
Denna öl bedöms nu stå för sig själv och passa utmärkt som ”efterättsöl”.
 

Bröllopspilsner

Gåvan

Gåvan

Ja som texten lyder så har det varit bröllop och som gåva har det överlämnats två egenbryggda öl.

Det var mycket som var annorlunda denna gång, allt från ny bryggutrustning till att vi tagit hjälp av nära och kära som normalt sätt inte brukar var inblandade. Detta inlägg kommer inte handla så mycket om bryggning men det kan nämnas att vi har börjat med vattenjustering och vi har köpt in ett Corneliusfat för att kolsyra öl och slippa bottensatsen.

Nya Corneliusfatet

Nya Corneliusfatet

Eftersom vi aldrig hade provat att använda ett fat innan så bryggde vi en extra sats. Tanken var att det skulle var en kopia av första men så blev det inte pga av olika omständigheter. Och då föddes tanken om att göra detta till en grej.

Helt enkelt en Herr Pilsner och en Fru pilsner. Två olika etiketter togs fram med hjälp av barnens moster (Tack Sarah)

Hon är även den som ritat sigillet som sitter på kapsylen och som användes av brudparet till bröllopet.

Herr Pilsner

Herr Pilsner

 

Fru Pilsner

Fru Pilsner

 

Det var inte bara etiketten och kapsyler som var annorlunda denna gången. Magnus hade fått en special beställning om att bygga två backar som skulle målas vita. Efter den sedvanliga ”jag har för mycket att göra” så kom leveransen av två fina vita träbackar.

Backarna blev inte långvariga i mina ägo utan var endast här för mellanlandning innan de åkte till svärmor för detaljmålning. (Tack Eva)

thumb_IMG_3598_1024thumb_IMG_3601_1024
thumb_IMG_3597_1024

 

Alternativ 3

Alternativ 3

 

Alternativ 4

Alternativ 4

Ölkalendern 2015

Ett sätt att lära sig mer om öl och samtidigt hålla koll på nedräkningen till jul är att bekanta sig med BJCP guidelines och gå igenom de olika ölstilarna. Vad kan då vara bättre än att fylla en klassisk Pilsnerback med 24 öl, märka upp dem med ölstilens kod och sedan börja nedräkningen?
För att kunna göra en ölkalender behöver man beställa ölen via Systembolagets hemsida (beställningssortiment, totalpris ca 500kr), då det mesta tyvärr inte finns på standardsortimentet. När väl ölen är beställda och uthämtade är det bara att börja njuta av en öl per dag fram till julen (förutsatt att det är den 1 december förståss!), samtidigt som man läser igenom den aktuella stilen (ca 1 A4 per öl) och lär sig mer om vad som karaktäriserar stilen, vilka smaker som bör ingå, relevanta bryggdata mm.

De helt nya och aktuella BJCP Guidelines 2015 finns att ladda ned som PDF här. Skärmavbild 2015-11-13 kl. 20.11.52

Nedan följer en urvalslista med 24 BJCP-stilar och öl som finns på bolaget som förslag på en ölkalender:

1B. American Lager: Budweiser

2B. International Amber Lager: Brooklyn Lager

3C. Czech Amber Lager: Bernard Amer Lager

4A. Munich Helles: Weihenstephaner Original

5B. Kölsch: Gaffel Kölsch

6A. Märzen: Paulaner Oktoberfest

7C. Kellerbier: Störtebecker Kellerbier

8B. Schwarzbier: Köstritzer Schwarzbier

9C. Baltic Porter: Sinebrychoff Porter

10B. Dunkles Weissbier: Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel

11B. Best Bitter: Fuller’s London Pride

12B. Australian Sparkling Ale: Coopers Sparkling Ale

13B. British Brown Ale: Newcastle Brown Ale

15A. Irish Red Ale: Porterhouse Red Ale

15C. Irish Extra Stout: Guinness Extra Stout

16A. Sweet Stout: Samuel Adams Cream Stout

17D. English Barleywine: Fuller’s Golden Pride

18B. American Pale Ale: Sierra Nevada Pale Ale

19B. California Common: Anchor Steam

20C. Imperial Stout: Great Divide Yeti Imperial Stout

21A. American IPA: Lagunitas IPA

23A. Berliner Weisse: Schneider Weisse

24A. Witbier: Hoegaarden Wit

26C. Belgian Tripel: St. Bernardus Tripel

Önskar man istället ha en lista med ölen ovan finns det en pdf här: 24 ölstilar på bolaget

För den som vill göra en ordentlig provsmakning och försöka sätta ord på vad ölen faktiskt smakar så rekommenderas någon form av protokoll. Ett sådant finns utarbetat av Beerology. Ladda gärna ner deras Beer Evaluation Sheet.

Randy Mosher har även gett ut en bok som heter Tasting Beer och i hans helt nyskrivna bok Mastering Homebrew finns ett helt kapitel om hur man utvärderar en öl och sätter ord på de smaker man upplever. Se nedan för exempel.

words on taste

 

Jäsprofil för lageröl och felsökning av felsmaker

Det senaste halvårets bryggningar har nästan allihopa haft en bismak av jäst när man tar första klunken av ölen. Det är som att dricka bottensatsen från våra flaskkolsyrade öl, fastän man har väl kylda flaskor och häller upp försiktigt och inte får med någon bottensats.

För att komma tillrätta med problemet har olika idéer utvecklats, testats och förkastats. Huvudproblemet har dock bestått. Ett tag var vi inne på att det hela var någon form av bismak pga dåligt kok, vilket vi har haft problem med. Det hoppas vi att vi kommit tillrätta med genom att aldrig försöka koka mer än 27 liter i Bielmeiern samt att vi tagit bort överhettningsskydd mm för att få till bra kok. Bekymret är att ölen fortfarande har en bismak.

Nästa fundering var att försöka identifiera vad det var för bismak.
Då infann sig ett annat bekymmer. Det var svårt att sätta ord på vad det var som smakade. Särskilt när det främst är Magnus som känner smaken och Johan inte känner den lika tydligt.  Magnus satte därför igång med att läsa all brygglitteratur som finns skriven för att lära sig mer. Randy Moshers senaste bok Mastering Homebrew är en fantastisk bok när det kommer till att gå vidare från en introduktionsbok som t.ex. John Palmers How to Brew (som kan läsas online) eller Brygg ditt eget Öl.

Randys bok har ett kapitel som handlar om hur man faktiskt identifierar smak i sin öl för att skapa bättre recept. Det finns också en felsökningslista med fel och åtgärder i slutet av boken.

En annan duktig bloggare som skrivit en bra översikt över felsmaker är Pärlor för svin. Med kunskap därifrån samt från Moshers bok och egna tankar kunde vi konstatera följande:

  1. Det är inte DMS pga dåligt kok. Grönsakssmaken är svår att få till, även om många tror att de lyckats ;-)
  2. Vi har inte fått in någon infektion via jäskärl, tappkranen eller liknande. Det smakar helt enkelt inte som häst och läder (Brettanomyces) eller ättika eller surt. Det smakar mest unken jäst.
  3. Ofta fortsätter våra öl att fermenteras och vi har efter några månader en ganska kraftig alkoholsmak.
  4. Det kan eventuellt vara så att felsmaken kommer pga kolsyrning på flaska och att det är relaterat till den processen.

 

Så, vad vi hittills har gjort är följande:

  1. Rengjort all uttustning minutiöst med PCW.
  2. Testat att jäsa ölen i olika två, parallella kärl för att utesluta att det skall finnas någon infektion i någon liten repa i vårt vanliga jäskärl, men fortfarande med samma resultat.
  3. kokat vår öl extra länge och noggrant, dvs säkerställt ett perfekt rullande kok för att inte få DMS.
  4. Varit extra noggranna med alla mät-moment och sett över vår bryggprocess och tagit fram ett protokoll som vi följer noga.

Problemet har hittills fortsatt och nu har vi gått vidare med nya idéer för att försöka komma tillrätta med smakerna.

Det vi hittills kommit fram till nu att det kan vara något som är fel i jäsningen eller i själva kolsyreprocessen. Vi har därför gjort följande förändringar, som vi ännu inte sett resultatet av:

  1. Gått över till Corneliusfat för kolsyrning. Detta steg hade vi ändå tänkt ta, men vi har nu tidigarelagt dessa inköp för att se om detta kan hjälpa. Därmed behöver vi inte jäsa på flaska.
  2. Funderat kring jästens betingelser. Dvs finns rätt förutsättningar för att jästen skall kunna växa till sig så bra som möjligt?
    Det vi gjort då är att vi har tagit fram en profil för vattenbehandling med salter. Vi såg nämligen att det var ovanligt låga nivåer av Calcium i Kungsbacka-vattnet och vi har nu höjt dessa nivåer till 50 ppm som rekommenderas. Calcium är viktigt för att jästen skall växa som den skall.
    Vi har också börjat justera mäsk och lakvatten till korrekt pH (ca 5,3) med mjölksyra, något som vi ibland har gjort med pH 5.2 stabilisering, men inte specifikt utifrån jästens optimala förutsättningar.
  3. Mer info om vattenbehandling finns på Brewersfriend.

Resultaten från ovanstående förändringar inväntas och dessa öl bör vara klara att dricka i mitten av december.

Vi har också diskuterat och kommit fram till att den lageröl vi hittills bryggt som smakat bäst har varit Pilsner nr 1. samt Pilsner Urquell-klonen. Det som skiljer dessa två öl har enbart varit jästen, där 34/70 torrjäst användes i Pilsner nr 1 och flytande Urquelljäst användes i Urquellen.  Vi har därför bestämt oss för att analysera processen kring dessa öl mer noggrant och att enbart brygga på Pilnser nr 1 receptet tills vi har en perfekt öl. Det betyder att vi nu enbart brygger med hydrerad torrjäst, 2 påsar för en vanlig sats, som numera är max 19 liter färdig öl, med en max kokvolym på 27 liter. (Dessa siffror har vi justerat fram utifrån att kolsyrning skall ske på fat (19 liter) och att bryggverket har problem med kok på volymer över 27 liter. Tidigare recept gav ofta 22-23 färdiga liter öl.

 

Ytterligare parametrar

Allteftersom Magnus har läst och funderat så finns det ytterligare parametrar som kan tänkas behöva tas hänsyn till om problemet ändå fortsätter efter de justeringar vi hittills gjort.

  1. Temperaturprofil på jäsning
  2. Beräkning av jästmängd
  3. Syresättning av vört inför jäsning

 

Temperatur på jäsning.

Hittills så har vi gjort på följande sätt i vårt tempstyrda kylskåp (lageröl): Efter att vörten kylts till ca 15-18 grader så har hydrerad jäst (eller uppodlad rörkultur) tillsatts i jäskärlet och vörten har tappats från Bielmeiern rakt ned i jäskärlet med splash för att få syresättning. Därefter har jäshinken fått stå över natten i rumstemperatur (våra bryggningar är tydligen alltid klara ca 23.00) för att komma igång. Därefter har hinken åkt in i kylskåpet (vars temperatur är kontrollerat av en STC-1000+) för att följa en jäsprofil som ser så här:

Jäsprofil lager STC-1000+

 

Profilen för denna ”snabblager” är hämtad från Bruhlosophys blogg. Där han kunde visa att det gick att producera en bra lager mycket snabbare om man har bra temperaturkontroll. Bruholosphy har även skrivit lite mer allmänt om profil för lagerjäst i ett separat inlägg. Efter att ha läst detta inlägg och funderat kring hur vi brygger har jag kommit fram till följande:

  1. Bruhlosophy skriver följande kring temperaturkontroll: Lagerjäst som pitchas för varmt jobbar snabbare än den som pickas kallare. Han refererar här till skillnaden mellan 9 grader C och 12 grader som signifikant. Vidare så produceras det mer estrar och fenoler  (smaker och felsmaker) vid den högre temperaturen. Samtidigt så vet vi att jäst som jobbar snabbt stressas och därmed inte riktigt förmår att dela sig 5-6 gånger, som den bör för att jäsa ut fullständigt. Dvs jäst skall inte jobba alltför snabbt för att må bra. Den blir helt enkelt stressad och kan bli så stressad att den dör eller blir ”utbränd”. För varje celldelning minskar också kvaliteten på cellerna och till slut får man inte jästceller som är funktionsdugliga.

Det betyder att vi INTE borde pitcha jästen så varmt som vi gör och dessutom INTE låta den stå framme i rumstemperatur över natten, då den stressas av den höga temperaturen initialt, för att därefter kylas till ”normal” temperatur. Jäst gillar inte snabba temperatursvängningar. 

  1. Torrjäst har betydligt längre lag-fas än färskjäst som dessutom kommit igång med en starter.  Torrjästen behöver alltså ca 12-32 timmar längre på sig (om den enbart är hydrerad) för att komma igång och dela sig i primärjästningsfasen.

Det betyder att kör man med hydrerad torrjäst borde man ha en längre primärjäsningsfas, på 7-8 dagar totalt innan diacetylrast, för att få en så ren och fin smak som möjligt.
Observation: Pilsner nr 1 bryggdes med manuell tempkontroll av kylskåpet medans Urquellen med färskjäst bryggdes med den automatiska snabblagerprofilen. Båda blev bra, men efterföljande öl har blivit sämre i snabblagerprofilen. Kan det vara så att det har att göra med torrjästens längre lag-fas? Till Urquellen gjordes en rejäl starter och till Pilsner nr 1 hydrerades 2 påsar jäst.

  1. Bruhlosophy skriver om hur man bedömer att primärjäsningen är klar. Det är när minst 50% attenuation är nått. Läs mer om Attenuation. Detta utifrån att man då antingen antar att detta tar ca 5 dagar eller att man faktiskt mäter ett SG och räknar fram ett jämförelsetal. Vi har aldrig tagit ett SG efter 5 dagar för sedan beräkna om tillräckligt har jäst ut.
  2. Attenuation rate beror på jästen. För Fermentis olika torrjäster redovisas följande:

    attenuationrate Fermentis Saflager

    Full Attenuation nås här efter ca 8-12 dagar beroende på jästtyp. 50% Attenuation nås under ideala förhållanden här på 5 dagar.

Apperant Attenuation dvs relativ förjäsningsgrad beräknas med ett exempel där SG eller FG är 1.010 på följande sätt:

AA = (1.050 – 1.010) ÷ (1.050 – 1) = 0.8 = 80%

  1. Måltalet för ölen, FG, har inte alltid nåtts när vi bryggt. Vi brukar stanna på ca 1014 för öl som skall ned till 1010 eller 1012. Det betyder att jästen av olika orsaker inte lyckats göra sitt jobb fullständigt.
  2. Om man kallkrashar för att få en klar öl för tidigt så inhiberar man jästen, dvs den går i dvala i den kalla temperaturen och kommer oftast inte igång igen. Följden blir diacetyl och andra estrar som kan upplevas som mer jästsmak eller felsmaker.

Det är alltså viktigt att säkerställa att man fått ett stabilt FG innan man kallkrashar. Dvs man kan behöva mäta på ölen innan man temperatursänker och eventuellt inaktiverar kvarvarande jäst.

Så, med denna nya kunskap avser vi att förändra jäsprofilen och pitchningsrutinen till följande:

Ny jäsprofil (med torrjäst):

  1. Kyl den kokta vörten till 9-12°C
  2. Pitcha 2 påsar hydrerad torrjäst för en slutvolym på 19 liter och ställ direkt in i kylsåp som har en temp på ca 9°C.
  3. Håll temp på 9 °C  1-1,5 dygn för att kompensera för längre lag på torrjäst.
    (Vid flytande jäst och starter kan man skippa detta steg).
  4. Därefter håll temperaturen 9°C i ca 5 dagar för primärjäsning.
  5. Tag ett SG och beräkna AA så att detta är på minst 50%. Om inte, kör ytterligare någon dag tills AA är >50%
  6. Höj temp för diacetylrest långsamt, enligt nuvarande profil om 5 dagars ramp up till 18°C.
  7. Kör diacetylrest i 3 dagar i 18°C.
  8. Tag ett FG. Säkerställ att FG faktiskt är målvärdet. Om inte, kör någon dag till i 18 °C.
  9. När FG är stabilt och helst på målvärdet, sänk (ramp down) långsamt temperaturen mot 1°C för kallkrash över 7 dagar.
  10. När temperaturen nått 10°C på väg mot 1°C, tillsätt eventuell gelatin för att få en klar öl.
  11. Håll temperaturen några dagar runt 1°C för att ölen skall klarna. (oavsett Gelatin eller ej).
  12. Tappa om till Corneliusfat  och ställ in rätt kolsyretryck och låt stå i kylskåpet (i lagertemperatur 1°C) i 3+ dagar för att kolsyras. Vänta därefter ytterligare 1 vecka (temperatur 1°C) innan det är dags att dricka.
    Kolyrar man på flaska blir processen att efter kallkrash och gelatin att höja temp till rumstemperatur och eventuellt tillsätta lite ny jäst och sockerlösning, låta det stå i 2-3 veckor för att utveckla kolsyra och därefter starta själva lagerprocessen, där ölflaskorna förvaras riktigt kallt (1°C) minst någon vecka. Drick och njut!

Antal dagar och temeratursteg för denna profil (från kylning till drickbar öl) blir då istället:

tabell ny jäsprofil

Grafiskt skulle profilen nu alltså se ut så här:

ny jäsprofil torrjäst

 

Beräkning av jästmängd

Efter att ha läst John Palmers artikel om hur man bör beräkna mängden jäst samt Brewersfriends artikel har vi nu också lärt oss följande:

  • Att underpitcha betyder att jästen måste kämpa hårdare för att dela sig och göra jobbet. Är då inte miljön perfekt avseende mineraler, syre och socker så kommer jästen ge ifrån sig mer jästsmak pga att den blir stressad av celldelningen och det blir också betydligt svårare att få konsistenta resultat mellan olika batcher. Därför är den viktigaste faktorn för kommersiella bryggerier att ha tillräckligt med jäst för att få samma resultat varje gång.
  • Har man tillsatt tillräckligt med jäst så kommer jästen inte behöva dela sig så många gånger för att jäsa ut allt socker och man får istället en lugnare jäsning med renare smaker som följd.
  • På Wyeasts hemsida skriver man ”Increasing the quantity of yeast pitched is the most effective method of reducing the ester profile in the finished beer.  A minimum of 12 million cells per milliliter is recommended to keep esters at a minimum”. Dvs vid lagerbryggning där rena smaker är målet är det nästan lämpligt att överpitcha. Överpitchar man så skriver Fermentis att man ökar takten på startfasen av jäsningen, genererar lite mer värme och sänker pH, vilket är positivt för att minska risken för bakterietillväxt och ger mindre diacetyl. Inte ett ord om något negativt alltså med ”för mycket jäst”!
  • I vårt exempel (Pilsner nr 1) där vi använt oss utav 2 påsar rehydrerad torrjäst och haft ett OG på 1059 och en volym om 21 liter i jäskärlet så borde vi enligt Mr Malty’s Calculator ha 2,2 påsar, eller 25 gram jäst för att nå teoretiskt optimal mängd jäst.
  • För Fermentis Torrjäst säger man att optimal jäs-temperatur är 12 grader vid start  när man har 8-12 miljoner jästceller som mål. Startar man istället i 9°C som vi gör är det en kraftigare lag och för att kompensera detta bör man öka från 8-12 miljoner jästceller till hela 20-30 miljoner jästceller! Vi bör kanske höja ingångstemperaturen på vår jäsning från 9°C till 12°C för att förkorta laggen som beskrevs under jäsprofilen. Då skulle man teoretiskt kunna korta ned jäsprogrammet något för primären.
Rehydration of Fermentis Yeast

Rehydrering av Fermentis torrjäst. Vätskevolymen skall vara 10 gånger jästens torrvikt, dvs ungefär 1 dl sterilt vatten eller kokad vört per påse (‘a 11,5 gram torrjäst). Temperaturen på vätskan skall vara: Ale: 25-29°C Lager: 21-25°C

 

Syresättning av vört inför jäsning

Eftersom vi inte lyckats har tanken också slagit oss att jästen kanske inte haft optimala förutsättningar för att kunna förjäsa allt socker mm.

Grundprincipen här är att jästen behöver vissa mineraler (Ca, Mg, Zn) för att kunna dela sig och få livskraftiga cellmembran. Det mesta av dessa mineraler finns redan i vörten, men som vi skrivit innan så saknade Kungsbacka-vattnet Ca, vilket vi tillsatt upp till 50 ppm. För mer kunskap om vattenprofiler så har Lindh skrivit lite grand om detta.
Det andra som jästen behöver för att trivas är syre. Syre (O)är det som bubblar när man kokar. Då avlägsnar sig syremolekylerna från H2O och från andra molekylstrukturer där O varit bundet. Det betyder att ju längre man kokar, ju mindre syre finns det kvar i vörten. För detta ändamål så splashar många vörten vid urtappning från kokkärl till jäskärl eller så vispar man runt eller skakar sitt jäskärl och är man prylnörd så kanske man till och med syresätter sin vört med en akvariepump eller kör ren syrgas i vörten.

Från boken Mastering Homebrew kan man läsa följande om syre i vört.

  1. Ju mer syre, ju lättare delar sig jästcellen. Fler jästceller = bättre öl.
  2. Optimal syrenivå för Ale = 8 ppm och för lageröl 12 ppm. För veteöl <8 ppm. (PPM=Parts Per Million, dvs samma som ml/liter)
  3. Med splash, visp och skakning av jäskärl kan man få in ca 2-3 ppm
  4. 2-3 ppm är mycket bättre än 0 ppm!
  5. Syresättning med akvariepump och syresten i storlek 0,2 micron i 30 min kan ge max 8 ppm syre.
  6. Ren syrgas med 0,5 micron sten i 30 sek ger 5 ppm, 1 min ger 9 ppm och 2 minuter ger upp till 14 ppm.
  7. Man kan få för mycket syre i vörten. Det är lämpligt att inte gå över 9 ppm för de flesta öl, om man inte har väldigt starka öl.
  8. Attenuation är till mycket stor del ett resultat utifrån hur mycket syre och hur många jästceller som tillsatts från början. Det är alltså viktigt att säkerställa att det finns syre i vörten.
Ett utdrag ur Moshers bok om syresättning av vört.

Ett utdrag ur Randy Moshers bok Mastering Homebrew om syresättning av vört.

För tillfället är det inte aktuellt för oss att påverka syret i ölet mer än genom splashning, vispning och kanske lite kortare koktid. Framtiden får utvisa om vi fortfarande har problem efter att ha justerat jäsprofilen. Det är viktigt att utvärdera en sak i taget.

 

Slutsats

Vad har vi nu kommit fram till för att i framtiden brygga öl utan bismak?

  1. Vi behöver fundera över vår bryggrutin och ta bättre hänsyn till olika temperaturer; vilken temperatur vi kyler vörten till, vilken temperatur vi pitchar och vilken temperatur vi jäser. Dvs för Pilsner nr 1 receptet med Fermentis 34/70 så skall vi kyla till runt 12°C, pitcha i 12°C och jäsa primären inte kallare än 12°C om vi inte skall starta med fler än 2 påsar och ta hänsyn till förlängd lagg.
  2. Jästen måste få rätt förutsättningar. Genom vattenbehandling med salter, syresättning och rätt temperatur vid start av jäsning kommer celldelningen kunna fungera bra.
  3. Det allra viktigaste verkar vara att vi systematiskt har ”höftat” mängden jäst istället för att noggrant räkna fram rätt antal celler utifrån den öl vi brygger. Nu vet vi att för 21 liter i jäskärlet och 12°C starttemperatur så funkar 2 påsar 34/70 om de är rätt rehydrerade.
  4. Vi behöver bättre förstå jäsprocessen och vad det innebär att för tidigt kallkrasha eller starta jäsningen för varmt eller för kallt. I båda fallen stressas jästen med sämre smak till följd.

 

//Magnus

 

 

 

 

Styrning av jäsning i kylskåp med STC-1000+

Efter att ha byggt en PID för styrning av mäskning och temperatur för själva ölbryggningen så blev nästa steg att få bättre kontroll på jäsprocessen. Det är många som skrivit att detta är det viktigaste steget man kan ta för att få bra, välsmakande öl.

Efter att ha läst på olika forum om den av Mats utvecklade STC-1000+ (en slags PID för tempstyrning) så var valet enkelt på hur vi skulle göra.

Som vanligt vill vi ha en extern dosa, för att enkelt kunna flytta / återställa till original och även ha extern avsäkring från det som den skall styra. Så det blev en ny box…

Vi började med att beställa en färdigflashad STC-1000+ från storagrytor.se

Därefter köpte vi en lämplig låda på kjell & cosamt en stickkontakts-hona och en förlängningssladd, en on/off knapp med säkring och en apparatsladd mm…

Inköpslista:

STC-1000+ Från Stora Grytor 390 kr

Apparatintag, brytare + säkring Art. nr 37378  Kjell & Co
Säkring till dito, 10 A
Apparatkabel, Kjell & Co.
Inbyggnadslåda G010 Art. nr 89012 Kjell & Co

Förlängningssladd som delas på två,
230 V jordad hona, Art. nr 39360 Kjell & Co

Sedan behövs lite sladd och kanske även kabelskor och några sockerbitar. Bra också med med lite smältlim för att säkra upp kabelgenomförningar etc.

 

Totalt pris var ca 390 kr för STC’n och ca 200 kr från Kjell & Co.

Det färdiga resultatet ser ut så här:

Den färdiga styrboxen för jäskylen. Rött för värme, blått för att ansluta kylskåpet till. Tempgivare att sätta på jäshink i kyl.

Den färdiga styrboxen för jäskylen. Rött för värme, blått för att ansluta kylskåpet till. Tempgivare att sätta på jäshink i kyl.

 

Bakifrån: Notera strömbrytaren som stänger av allt. Den har inbyggd avsäkring och var billigare än en vanlig säkringsbox...

Bakifrån: Notera strömbrytaren som stänger av allt. Den har inbyggd avsäkring och var billigare än en vanlig säkringsbox…

Själva bygget gick till så här:

Började med att ta isär boxen och rita upp layout och såga ur…

Började med att såga ur...

Började med att såga ur… Kabelingångarna ( runda hålen på den vänstra blev till slut 8 mm… Annars stämmer detta väldigt bra.

Därefter löddes kontakterna på brytaren ihop. Hade funkat lika bra med kabelskor….

Så här skall brytaren kopplas internt. Nu körde vi bara med blå sladd, och i växelström spelar det ingen roll, men man hade kunnat ha en av kablarna bruna för att markera fasen....

Så här skall brytaren kopplas internt. Nu körde vi bara med blå sladd, och i växelström spelar det ingen roll, men man hade kunnat ha en av kablarna bruna för att markera fasen….

Sen kopplades allt ihop. Notera smältlimmet i nedra högra hörnet.

Sen kopplades allt ihop. Notera smältlimmet i nedra högra hörnet.

Ehh, gick det inte lite väl snabbt innan sista bilden där? Hur skulle man egentligen koppla?

Jo, det blev fel när vi kopplade först. Detta pga att STC’n har varit öppnad för omflashning med Mats mjukvara och då var det skuret exakt så att man på klistermärkets elschema inte såg att det på värme och kyla utgången inte var ihopkoppat internt…. Så vi kopplade på det sättet som vi trodde och sen när vi startade hände INGET.

Så då googlade vi och hittade detta schema istället:

kopplingsschema via sockerbitar för STC-1000+

kopplingsschema via sockerbitar för STC-1000+

Saken var den alltså att man måste utgå ifrån tre sockerbitar och koppla visa dessa, med 4 ingångar på Fas och Nolla… Dilemmat var också att det var rätt tight om plats inne i vår låda, därför gjorde vi så att vi har små sockerbitar för fas och nolla och en större för jorden….  Ett annat schema för koppling som är ganska tydligt är detta:

Notera här att man inte har jordade uttag till värme och kyla.

Notera här att man inte har jordade uttag till heater och cooler, men det är bara att ansluta respektive jordade kabel till grön/gul sockerbit. 

Ovanstående bild visar ganska tydligt att man med brun sladd (fas) enbart har en brytare inne i STC’n.

Hursomhelst så fick vi ihop det väldigt bra och det var bara att ställa in rätt temp och köra. Vi har en frostvakt i botten av kylskåpet för värme och har ställt kylen på max kyla.
Vi har ännu inte kört med helautomatiska jäsprofiler, men det kommer inom kort. Det som vi redan märkt är att kylen har mycket jämnare temp nu och snabbare kan ändra mellan olika temperaturer för kallkrash och jäsning….

För att lära sig mer om mjukvaran i STC-1000+ så bör man besöka Mats projektsida.

Så här ser det ut när den är i drift:

Lådan är ställd ovanpå vår drickakyl….

Styrboxen på kylen...

Styrboxen på kylen…

Och i kylen står en Pale Ale och kallkrashas med gelatin…

sdsd

Notera frostvakt i botten av kylen.

 

 

//Magnus